22.1 LÄS KAPITLET

Epilog

EPILOG

Lycka ligger i att ägna sig åt meningsfulla verksamheter. Men det finns bara en person som med säkerhet kan säga vad som kommer att göra en lycklig – man själv.

Levnadsreglerna i den här boken är i själva verket vägkanterna: om man överträder dem, är man som bilisten som sladdar ut i vägkanten – resultatet kan bli en tillfällig krasch eller ett kraschat förhållande eller ett liv som slås i spillror.

Det är bara du själv som kan säga vart vägen bär, för man sätter sina mål för den närmaste tiden, för de förhållanden och för den fas av livet som man befinner sig i.

Då och då kan man känna sig som ett löv som virvlande far fram längs en smutsig gata, man kan känna sig som ett sandkorn som kilat sig fast någonstans. Men ingen har påstått att livet är något lugnt och välordnat: det är det inte. Man är varken ett slitet löv eller ett sandkorn: man kan, i större eller mindre utsträckning, göra upp en egen vägkarta och följa den.

Kanske man tycker att det är alldeles för sent att göra något nu, som saker och ting ser ut, och att den väg man lämnat bakom sig är så rörig, att man omöjligen kan rita upp en annorlunda väg för framtiden: det finns alltid ett ställe på vägen där man kan göra upp en ny färdplan. Och försöka följa den. Det finns ingen människa i hela världen som inte kan börja om på nytt.

Det går, utan minsta risk för att vara motsägande, att påstå att andra kan håna en och med olika medel försöka tränga en ut mot kanten och på olika sätt locka en till att leva ett omoraliskt liv: de som handlar så gör det för att gynna sina egna intressen, och det kommer att sluta i tragedi och bedrövelse för en själv om man fäster något avseende vid dem.

Naturligtvis kommer man att uppleva tillfälliga motgångar i sin strävan att tillämpa den här boken och att få andra att tillämpa den. Men man bör bara lära sig av dessa motgångar och gå vidare. Vem har sagt att vägen inte har gropar?

Men det går ändå att färdas på den. Visst kan man falla: men det betyder inte att man inte kan resa sig igen och gå vidare.

Om man håller sig innanför vägkanterna, kan man inte komma särskilt mycket på avvägar. Verklig spänning, lycka och glädje kommer inte från förstörda liv, utan från helt andra saker.

Om du kan få andra att följa vägen, kommer du själv att bli tillräckligt fri för att kunna ge dig själv en chans att upptäcka vad verklig lycka är.

Vägen till lycka är en snabb väg
för den som vet var kanterna finns.

Det är du som kör.

Lycka till på färden.